Whiskyflaskor av aluminium?

Glasflaskan har i över ett sekel varit en självklar del av whiskyns identitet. Tung, transparent och kemiskt inert. Men i takt med att klimatavtrycket från hela värdekedjan granskas allt hårdare prövas nu även det mest grundläggande: förpackningen. I Skottland pågår försök med aluminiumflaskor för whisky – ett material som lovar lägre koldioxidavtryck men samtidigt väcker tekniska frågor som går rakt in i vätskans kemi.

Ett av de mest uppmärksammade försöken sker hos Stirling Distillery, beläget under slottsmurarna i Stirling, bara några kilometer från platsen för slaget vid Bannockburn. Destilleriet undersöker om småskaligt producerad maltwhisky kan säljas i aluminium i stället för glas, med ambitionen att minska materialåtgång, transporter och därmed koldioxidutsläpp. Projektet är inte ett marknadsutspel utan ett tekniskt test, där frågan om förpackningens inverkan på vätskan står i centrum.

Aluminium är sedan länge ett av livsmedelsindustrins mest använda material. Läsk, konserver, färdigrätter och färdigblandade drinkar förvaras rutinmässigt i metall, och inom spritvärlden finns redan exempel på vodka och gin som tappas på aluminium. Skillnaden är att whisky, med sin höga alkoholhalt och långa förväntade hållbarhet i flaska, ställer helt andra krav. Direktkontakt mellan vätska och metall är inte acceptabel; invändiga barriärskikt krävs för att isolera whiskyn och säkerställa kemisk stabilitet över tid.

För att utvärdera detta samarbetar Stirling Distillery med forskare vid Heriot-Watt University, där Storbritanniens enda universitetsmiljö specialiserad på både brygg- och destilleriforskning finns. Tillsammans testas säkerhet, stabilitet och långtidsegenskaper hos aluminiumförpackningar, med särskilt fokus på hur barriärmaterialen beter sig i kontakt med whisky.

Samtidigt är Stirling långt ifrån ensamt om att utforska metallens möjligheter. Isle of Harris Distillery har tidigare genomfört försök med aluminium i form av påfyllningslösningar för sin gin, där syftet varit att minska glasförbrukningen snarare än att helt ersätta flaskan. En annan skotsk aktör, Ogilvy, säljer sin potatisvodka i aluminiumflaskor och framhåller att behållarna kan återanvändas som vattenflaskor efter användning. Dessa exempel visar att materialet redan är etablerat i spritvärlden – men också att whisky är den mest krävande disciplinen i sammanhanget.

Utmaningen ligger i avvägningen mellan klimatnytta och funktion. Aluminiumets låga vikt och goda återvinningsgrad ger tydliga miljöfördelar, men varje extra lager i flaskans konstruktion riskerar att försvåra återvinningen i praktiken. Ett materialval som är cirkulärt i teorin kan bli betydligt mer komplext i verkligheten. För destillerierna handlar det därför om att se hela livscykeln, inte bara den initiala utsläppsbesparingen.

Därtill kommer den kulturella dimensionen. Glasets transparens, möjligheten att läsa färg och viskositet, och den taktila känslan i handen är djupt rotade delar av hur whisky upplevs. Aluminium bryter med dessa konventioner och ställer frågan hur mycket förändring konsumenter är beredda att acceptera, även när den motiveras av hållbarhet.

Det är ännu för tidigt att tala om ett genombrott för aluminiumflaskan i whiskyvärlden. Men försöken hos Stirling Distillery och andra skotska producenter markerar en tydlig förskjutning. Förpackningen är inte längre en självklar slutpunkt, utan ett område för aktiv forskning och experiment. Oavsett om aluminium visar sig vara lösningen eller bara ett steg på vägen, har glasflaskans orubbliga ställning för första gången på länge börjat ifrågasättas.

av Redaktionen - Allt om whisky 14 januari