Stewart Laing 1946–2026

Det finns personer i whiskyvärlden som sätter avtryck genom enskilda buteljeringar, stora affärer eller ikoniska destillerier. Och så finns det personer som på ett mer grundläggande sätt blir en del av själva branschens historia. Stewart Laing tillhörde den senare kategorin.

När beskedet kom att Stewart Hunter Laing hade gått bort, 79 år gammal, förlorade Scotch whisky en av sina verkliga veteraner. Han hade arbetat i branschen i mer än 60 år och varit med under en period då whiskyvärlden förändrades från grunden. Från blended whisky och duty free handelns storhetstid till dagens fascination för single casks, oberoende buteljerare och nya destillerier.

När jag intervjuade Stewart för flera år sedan blev det snabbt tydligt att han inte såg sig själv som någon stor profil. Han talade hellre om sin far Fred, om resorna till Sydamerika, om hur Douglas Laing byggdes upp och om hur hans söner Andrew och Scott drev på planerna för Ardnahoe. Han återkom ofta till familjen, till stoltheten över att flera generationer arbetat tillsammans och till vikten av att göra saker på sitt eget sätt.

– När jag var liten så fascinerades jag av min fars berättelser om hans resor till Sydamerika, berättade Stewart då. Med åren väcktes även min äventyrslusta och jag ville också börja jobba med whisky på något sätt.

Stewart började sin bana som lärling på Bruichladdich och fortsatte därefter hos Ballantine's. Den stora delen av hans karriär kom dock att formas inom Douglas Laing & Co, företaget som hans far Fred Douglas Laing Senior hade grundat efter Andra världskriget. Under många år var Stewart med och byggde upp verksamheten internationellt, inte minst genom blended whisky och exportmarknader i Asien och Sydamerika.

När marknaden förändrades under 1990-talet var Stewart en av dem som tidigt såg potentialen i single cask whisky. Under hans tid växte serier som Old Malt Cask fram och blev något av en institution bland whiskyentusiaster världen över. Samtidigt var det tydligt att han aldrig såg whisky som enbart en produkt. För honom handlade det lika mycket om relationer, familj och långsiktighet.

2013 tog han beslutet att lämna Douglas Laing och starta Hunter Laing tillsammans med sina söner. För många hade det varit en tid att trappa ned. Stewart gjorde tvärtom. Tillsammans med Andrew och Scott började han arbeta mot ett mål som han burit på länge: att bygga ett eget destilleri.

Resultatet blev Ardnahoe Distillery, Islays nionde destilleri, vackert beläget mellan Caol Ila Distillery och Bunnahabhain Distillery med utsikt över Jura. Stewart beskrev själv projektet som något som först drevs på av hans söner, men som han med tiden blev oerhört stolt över.– Jag kände att det var ett för stort projekt att sätta igång dels med tanke på min ålder, dels för att vi är ett litet familjeföretag. Men Andrew och Scott drev på projektet och det är jag både stolt och glad för idag, sade han.

Det finns något fint i att den sista stora handlingen i Stewarts karriär blev att signera flaskor av Ardnahoes första officiella buteljering i maj 2024. Hans egen whisky. Hans eget destilleri. Efter ett liv där han byggt andras varumärken, buteljerat andras fat och hjälpt andra destillerier att nå ut till världen fick han till slut stå där med något som helt och hållet var hans eget.

Han fortsatte att följa verksamheten in i det sista och höll sig uppdaterad om vad som hände på Hunter Laing och Ardnahoe. Samtidigt fann han glädje i sådant som alltid hade funnits där, inte minst fotbollen och hans livslånga kärlek till Queen's Park F.C..

Stewart Laing lämnar efter sig sin hustru Yvonne, barnen Scott, Andrew och Anna samt barnbarnen Alice och Penny. Men han lämnar också efter sig något större än så: ett livsverk som sträcker sig från Douglas Laings första blend till Ardnahoes första droppar.

Whiskyvärlden har förlorat en av sina verkliga gentlemän.

av Henric Madsen - Allt om whisky 10 april