Peter Mackie – whiskyvärldens vildhjärna och skaparen av White Horse

Om vissa whiskypionjärer är kända för sin noggrannhet, andra för sin elegans, så var Peter Mackie något helt annat: ett energiknippe, en agitator, en visionär med temperament. Han var mannen bakom White Horse, en blend som än i dag är ett av Skottlands mest kända whiskynamn, och en industriledare som satte sin prägel på både whiskyproduktionen och whiskypolitiken under en avgörande tid i branschens historia.

Peter Mackie föddes 1855 i Glasgow, i en familj som redan var verksam inom vin- och sprithandeln. Hans far var partner i det anrika företaget Mackie & Co, som hade grundats tidigare under seklet och redan då arbetade med blending och export av whisky. Men det var med Peter Mackies inträde i bolaget som verksamheten skulle lyfta till nya nivåer – och få en helt ny profil.

Skapandet av White Horse

Det var år 1890 som Mackie lanserade sin mest kända skapelse: White Horse Blend. Namnet kom från det gamla värdshuset White Horse Cellar Inn i Edinburgh, en känd samlingspunkt för resande i Skottland. Mackie ville medvetet knyta sin whisky till en känsla av historia och tradition, samtidigt som han erbjöd en produkt som var kraftfull, konsekvent och distinkt i smaken.

Grunden i White Horse-blenden var – och är än i dag – Lagavulin, en rökig Islay-malt som ger whiskyn sin karaktäristiska ryggrad. Att inkludera en så uttrycksfull malt i en kommersiell blend var ett djärvt val, men Mackie förstod att det var just detta som kunde skilja hans whisky från mängden. Andra komponenter kom från destillerier som Glen Elgin och Craigellachie – men det var Lagavulin som gjorde skillnaden.

White Horse blev snabbt en internationell succé, och var en av de första skotska blends att få starkt fäste i både USA och Japan. Det var en whisky som inte strök konsumenten medhårs, men som vann trogna följare för sin rökighet, komplexitet och kraft.

Mackie som entreprenör – Lagavulin och Craigellachie

Men Mackie var inte bara en blendmakare – han var också destilleribyggare och industriell strateg. Under sin karriär kom han att engagera sig djupt i flera produktionsenheter, inte minst som ägare till Lagavulin Distillery, som han förvandlade från en relativt anonym Islay-anläggning till ett flaggskepp i sitt whiskyuniversum.

Han var även drivande bakom etableringen av Craigellachie Distillery i Speyside 1891, ett av de mest avancerade destillerierna på sin tid. Mackie var en man som inte tvekade att investera i teknik och kapacitet, och som gärna satte sin prägel på både produktionsmetoder och marknadsföring.

Just marknadsföring var ett område där Mackie låg långt före sin tid. Han insåg vikten av varumärkesidentitet – från den vita hästen på etiketten till de detaljerade presentationerna av blenden i press och exportmaterial. I en tid då många blends var anonyma, lyfte Mackie fram sin produkt som en whisky med själ och historia.

Konflikter och principfasthet – "Restless Peter"

Peter Mackie var känd i sin samtid som "Restless Peter", ett smeknamn som syftade både på hans obändiga energi och hans benägenhet att ge sig in i konflikter. En av de mest omtalade var hans berömda fejd med Laphroaig Distillery.

Under en tid hade Mackie agentur för Laphroaig och sålde deras whisky via sitt nätverk. När samarbetet bröts svarade han med att – bokstavligen – försöka kopiera deras whisky. Han lät bygga en egen anläggning på Lagavulins mark, kallad Malt Mill, där han försökte efterlikna Laphroaigs profil i detalj, inklusive identiska pannor och golvmältning.

Malt Mill blev aldrig den succé han hoppats på, men den är än i dag en av whiskyvärldens mest mytomspunna förlorade destillerier. Idag är byggnaden delvis integrerad i Lagavulin, men inget av dess originaldestillat existerar längre i kommersiell form – något som har gjort de få bevarade proverna till samlarobjekt av högsta rang.

En röst i branschpolitiken

Peter Mackie var också starkt engagerad i branschens politiska utveckling, särskilt under perioden kring Scotch Whisky Act och de återkommande debatterna om vad som fick kallas för whisky. Han kämpade för tydligare definitioner och regler, ofta med kraftfull retorik och långrandiga pamfletter. Vissa samtida såg honom som besvärlig och envis – andra som principfast och nödvändig.

Det är ingen överdrift att säga att Mackie, tillsammans med personer som James Buchanan och Alfred Barnard, hjälpte till att forma en professionell identitet för skotsk whisky. Han ville att produkten skulle behandlas med samma respekt som vin eller konjak – och att dess ursprung, process och karaktär skulle värnas juridiskt och kulturellt.

Sista åren och eftermäle

Peter Mackie dog 1924, men vid det laget hade han redan byggt ett arv som skulle leva långt bortom hans egen livstid. White Horse fortsatte att vara en av Storbritanniens mest sålda blends, och blev efter andra världskriget också en stor exportframgång i USA och Asien. Under en tid i mitten av 1900-talet var det till och med den mest sålda skotska whiskyn i Japan, och bland de tre största i Nordamerika.

I dag ägs varumärket av Diageo, och även om det inte längre marknadsförs med samma kraft som tidigare, finns White Horse fortfarande kvar som en levande länk till Mackies blendarv. Lagavulin, som en gång var hans stolthet, har i sin tur blivit ett av världens mest hyllade destillerier – mycket tack vare den grund han lade.

Peter Mackie var ingen enkel man. Han var stridslysten, obekväm, ofta alltför envis för sitt eget bästa. Men han var också en visionär, en varumärkesbyggare, och en av de första som förstod att whisky inte bara var en dryck – det var en berättelse. Med White Horse och sitt destillerinätverk formade han en del av det fundament som dagens whiskyindustri vilar på.

Mackie visar att det ibland krävs en vildhjärna för att få ordning på en bransch – och att principer, även när de kostar, ibland är det som gör ett namn oförglömligt.

av Henric Madsen - Allt om whisky 24 juli