Old & Rare Whisky Fair – när tiden fick ta plats

I november förra året arrangerade Symposion tillsammans med Viking Line Old & Rare Whisky Fair, en mässa som i både form och innehåll förde tankarna till hur whiskyträffar en gång såg ut, i Sverige liksom internationellt. Formatet var koncentrerat och överskådligt, tempot lugnare än vad vi vant oss vid under senare år. Producenter och oberoende buteljerare från Skottland, USA, Japan och Taiwan var på plats, men det som framför allt präglade dagarna var något annat: tiden. Tid att samtala, tid att ställa frågor och tid att faktiskt prova det som serverades.

När Thomas Kuttanen och Carl Mörn invigde mässan var det högtidligt, men övergången från bandklippning till aktivitet gick snabbt. Inom några minuter ringlade den första kön genom lokalen och den ledde, föga överraskande, till Springbank Distillery. Intresset för destilleriet är stort världen över, men det som gjorde intryck här var inte bara efterfrågan utan tillgången. David Allen stod bakom bordet och presenterade 15, 18 och 21 år gamla buteljeringar i en omfattning som i dag är ovanlig. Lagret räckte. Det satte tonen för resten av dagen: detta var en mässa där whisky faktiskt fanns att prova och köpa, inte bara att betrakta.

Den internationella bredden blev tydlig när man rörde sig vidare genom lokalen. Hos Nikka Whisky stod Raphaël Cristini med ett sortiment som sällan samlas i Sverige. Åldersangivelser från Yoichi Distillery och Miyagikyo Distillery, från 10 och 12 år upp till 20 år, fanns både i glas och till försäljning. För den som följt utvecklingen på den japanska marknaden, där äldre lager under lång tid varit en bristvara, var det svårt att inte stanna upp. 

Från Kentucky kom Drew Kulsveen med representanter för Willett Distillery och single barrel bourbon samt rye ur familjens egna lager. Flera av faten hade aldrig tidigare visats i Sverige. I en tid då amerikansk whiskey ofta förknippas med ett fåtal välkända varumärken blev det en påminnelse om hur mycket kvalitet som ryms i den mer småskaliga produktionen. Här handlade samtalen om mash bill, fatval och hur lagring i nya amerikanska ekfat formar strukturen redan efter relativt få år. 

Taiwan representerades av Kavalan Distillery genom Didier Ghorbanzadeh. I fokus stod Solist-seriens single cask-buteljeringar. Det subtropiska klimatet i Yilan ger en snabbare mognadsprocess, där samspelet mellan destillat och fat blir intensivt på kortare tid. Resultatet är koncentration och tydlig fatkaraktär även vid lägre ålder, något som ytterligare bekräftade varför destilleriet på kort tid tagit en självklar plats i det internationella toppskiktet. 

Tillbaka i Skottland fortsatte raden av etablerade namn. Hos Glenfarclas Distillery presenterade Callum Fraser flera sällsynta buteljeringar, däribland ett unikt single cask-fat avsett för Sverige. Mest uppmärksamhet väckte ändå en 70-årig Glenfarclas, en whisky som snarare fungerar som ett tidsdokument än som en vanlig lansering. Flera svenska aktörer valde att säkra flaskor direkt för kommande provningar. 

Den historiska tyngden blev än tydligare hos Gordon & MacPhail. Gordon Muir visade både klassisk whisky från Benromach Distillery och destillat kopplade till företagets nya satsning The Cairn Distillery. Kombinationen av lång fatförvaltning och nyproduktion speglade ett företag som både vårdar och investerar. Hos Richard Urquhart dignade bordet av äldre och långlagrade buteljeringar, där årtionden på fat skapat djup och komplexitet som få andra aktörer kan visa upp i samma bredd. 

Bland de oberoende buteljerarna märktes Cadenhead's genom Cameron McGeachy, vars sortiment visade den variation som fortfarande präglar Skottlands äldsta independent bottler. Andrew Crook från Vintage Malt Whisky Company presenterade samtidigt fat som annars sällan når den svenska marknaden.

Framtiden fanns också närvarande. Anthony Wills höll en personlig masterclass om Kilchoman Distillery och resan från familjebeslut till etablerad Islayproducent med allt äldre lager. Hos Mariella Romano från Arran Distillery presenterades både sällsynta buteljeringar och äldre fat, medan Graham Omand visade den unga men redan tydligt profilerade rökigheten från Lagg Distillery. 

Samtliga utställare höll dessutom masterclasser på en nivå som matchade mässans ambition. Flera av dem fyllde rummen och gav utrymme för fördjupade resonemang om råvara, destillation, lagring och fatstrategi. Jag deltog själv bara i ett fåtal, men de jag var med på gjorde starkt intryck. Provningen med Willett Distillery var magiskt bra, med fat som visade en precision och personlighet som sällan lämnar Kentucky. Hos Kilchoman Distillery och Arran Distillery fick vi dessutom prova buteljeringar som mycket få haft möjlighet att ta del av, vilket ytterligare underströk känslan av att detta var en mässa där innehållet faktiskt stod i centrum. Springbank dukade exempelvis upp en lagerhusprovning med enbart fatprover – som alla var destillerade på 90-talet. Som vanligt toppades provningarna av Gordon & MacPhail som bjöd på sex sorter där den äldsta var Glenlivet 1954 och den yngsta var Strathisla 1971.

Ett av de mest omtalade inslagen var Symposions egen Archive Bar. Här flyttades perspektivet från exklusivitet till historia. Flaskor från 1800-talet stod sida vid sida med buteljeringar som i dag är närmast omöjliga att hitta, exempelvis svenska Skeppets Whisky, enhörningen Ben Wyvis och rekordgammal Linkwood från 1898. För många blev detta en av mässans starkaste upplevelser, inte bara för vad som serverades utan för sammanhanget och berättelserna som följde med varje glas.

När dagen gick mot sitt slut var det helheten som dröjde kvar. Tempot var hanterbart, samtalen fick ta plats och köerna rörde sig framåt. Producenterna hade tid att diskutera jäststammar, fatpolitik och lagerstrategier. Besökarna stannade kvar längre än planerat.

Efter mässan väntade julbord ombord på Viking Line, en naturlig avrundning på ett arrangemang som handlade lika mycket om möten som om innehåll. Old & Rare Whisky Fair visade att det mindre formatet fortfarande har en självklar plats. När producenter och publik möts utan stress ges whiskyn den tid den förtjänar.

Old & Rare Whisky Fair återkommer även i år. Denna gång med två kryssningar, 15–16 och 16–17 oktober. Intresset lär knappast vara mindre, och erfarenheten från förra gången talar för att biljetterna kommer att vara eftertraktade. För den som är medlem i Symposions Magical Mystery Malt Club erbjuds dessutom förtur till de mest åtråvärda biljetterna, en förmån som sannolikt gör skillnad när platserna snabbt fylls.

av Henric Madsen - Allt om whisky 9 april