Octomore Series 16 – rökig trippel från Bruichladdich

Bruichladdichs Octomore är sedan 2008 ett av de mest konsekventa experimenten i modern skotsk whisky: en serie som undersöker hur rök, råvara och fat kan samspela när man vågar gå längre än det förväntade. Series 16 fortsätter i samma anda. Tre whiskys, alla fem år gamla, men med tre olika perspektiv – en ren bourbonlagrad 16.1, en fatdriven 16.2 och en terroirförankrad 16.3 baserad på korn från Octomore Farm på Islay.

Det råder ingen tvekan om att Octomore utmanar konventioner. Det som i branschen klassas som kraftigt rökt whisky börjar runt 30 ppm. I Series 16 är startpunkten 101,4 ppm, och i 16.3 kliver fenolhalten upp till 189,5 ppm. På papperet borde detta skapa något hårt och ensidigt. Ändå är det just motsatsen som blivit seriens kännetecken: att den fungerar, och att den fungerar tack vare omsorgen om byggsort, fatarbete och lagring.

Head distiller Adam Hannett har ofta beskrivit Octomore som whiskyn som inte borde fungera i teorin men gör det i praktiken. Det är en serie som bygger på idén att råvarans kvalitet – och inte minst platsen den kommer från – ska kunna bära även extrema nivåer av rök.

Octomore 16.1

16.1 är den del av serien där Bruichladdich visar sin grundidé tydligast. Concerto-bygg från fastlandet, 101,4 ppm och enbart first fill bourbonfat under fem års lagring. Denna avskalade modell ger en klar bild av hur destillatet beter sig utan vin- eller sherryfat som tolkningslager.

Det är ett genomtänkt sätt att inleda serien: 16.1 fungerar som ett ankare. När man sedan går vidare till 16.2 och 16.3 blir det lättare att förstå hur fat och råvarans ursprung förändrar whiskyns linjer.

Doft: Tät torvrök med ren, nästan klinisk precision. Kalla askor, sot och mineralrik rök möter citronolja, päron, vit persika och mild vanilj. Kornet ligger öppet och tydligt, med nybakad maltlimpa, en svag örtighet och en ton av våt sten. En frisk havsbris ger sälta utan att dominera.

Smak: Direkt och djup rök med en torr, koncentrerad aska som bär destillerikaraktären. Citrusfräschör – grapefrukt och citron — vävs samman med malt, anis, vitpeppar och en lätt blommighet. Texturen är oljig men ren, vilket gör att torven och malten får maximal exponering. Ett lager av söt rök lägger sig i mitten av smaken, följt av en skarp mineralton.

Eftersmak: Mycket lång och rak. Askig torv, grapefruktzest, stram citrus och maltigt djup. Salt mineralitet dröjer kvar tillsammans med subtil örtighet.

Alkoholhalt: 59,3 %

Nr: 4206601

Volym: 70 cl

Pris: 1 799 kr

Lanseringsdatum: 20 november

Octomore 16.2 – fatens påverkan i fokus

I 16.2 är råvaran densamma som i 16.1, men lagringen tar whiskyn i en helt annan riktning. Oloroso och Bordeaux utgör grunden innan whiskyn avslutas på Madeira och portugisisk Moscatel. Det är en fatkombination som inte tidigare använts i Octomore och som tydligt visar hur fatarbetet kan forma helheten.

16.2 blir därmed seriens mest komplexa studieobjekt. Här ligger röken kvar som struktur, men faten breddar uttrycket i flera led. Det blir ett exempel på hur Octomore-serien inte enbart handlar om rökstyrka, utan om hur rök kan samexistera med fat utan att tappa fokus på spritens egen identitet.

Doft: En mer generös och avrundad ton. Söt rök stiger tillsammans med mörk kola, rostad ek, choklad och torkade aprikoser. Kryddor från faten – kanel, nejlika och mjuk muskot – integreras med torven. Subtila inslag av plommon, karamelliserad apelsin och cacao nibs.

Smak: Rökens intensitet balanseras av fyllig ek och frukt. Mörk karamell, dadlar och plommon öppnar smaken, följt av chokladbeska, kryddig ek och svart te. Torven är sötare och rundare än i 16.1, mer kompakt i uttrycket. Under detta finns en ton av rostade nötter och apelsinskal. Faten ger en djupare struktur, med både sötma och torr krydda.

Eftersmak: Lång och varm. Ekkrydda, mörk frukt, choklad och en söt, tät rökton som långsamt tunnas ut i torra kryddor och karamelliserad frukt.

Alkoholhalt: 58,1 %

Nr: 4206301

Volym: 70 cl

Pris: 1 899 kr

Lanseringsdatum: 20 november

Octomore 16.3 – Islay i centrum

16.3 är seriens mest platsbundna del. Här är byggsorten Concerto odlad på Octomore Farm – ett lantbruk bara någon kilometer från Bruichladdich Distillery, med egen historia och egen betydelse för destilleriet. Fenolhalten stiger här till 189,5 ppm, och lagringen sker på en kombination av bourbon, Sauternes och Pedro Ximénez.

Det är mer än en teknisk uppgift. 16.3 är ett försök att skildra Islay genom den råvara som vuxit i dess jord. För att förstå varför detta spelar roll behöver man förstå gården bakom namnet – mer om den längre ned, men först provar vi!

Doft: Tydligt jordig torv med Islays landskap i förgrunden. Havstång, torvig jord, ljung och våta stenar följs av mogna äpplen, citrus och korn. En mild sötma från malt och honung tonar fram, tillsammans med en örtig fräschör som påminner om fält och kustvindar. En svag maritim sälta ligger i bakgrunden.

Smak: Torven är jordig, djup och kustpräglad. Havsmineraler, torvjord, tångsalt och ett tydligt kornlager ger whiskyn en markant terroir-profil. Frisk citron, gröna äpplen och örter — timjan, harsyra — ger lätthet och struktur. Rökens textur är tät och jordig snarare än askig, med en mild fruktsötma under ytan.

Eftersmak: Mycket lång. Jordig torv, havsbris, korn, örter och en subtil maltsötma. En kombination av mineralitet och kustnära rök dröjer sig kvar lång tid.

Alkoholhalt: 61,6 %

Nr: 4206201

Volym: 70 cl

Pris: 2 399 kr

Lanseringsdatum: 20 november

Octomore Farm – en del av Islays framtid

Octomore Farm har funnits i familjen Browns ägo sedan 1983, efter att de först bott där som arrendatorer. När James Brown tog över gården på 1980-talet var det i en tid då många mindre jordbruk i Skottland kämpade med lönsamheten. Gården gick från mjölkproduktion till köttdjur, och James började bredda verksamheten genom att sälja vatten från gårdens källa till destilleriet, köra igång med kornodling och senare hyra ut boenden för att skapa fler intäktsben.

Samtidigt speglar familjen Brown också en större fråga inom jordbruket: vem som ska driva gårdarna i framtiden. I Storbritannien är många lantbrukare äldre, och det är svårt att locka yngre generationer till branschen. Det gör Octomore Farm till ett undantag – och till ett av Bruichladdichs viktigaste samarbeten.

James Brown lyckades inte bara hålla gården igång, utan också utveckla den i takt med omvärlden. Genom samarbetet med Bruichladdich kunde familjen börja odla korn specifikt för destillation. Att destilleriet betalar ett högre pris för Islay-korn har varit avgörande för att odlingen ska vara lönsam. Utan det skulle många av öns bönder inte kunna fortsätta.

Idag är det James son Graham Brown som tar över gården. Han har tidigare arbetat på destilleriet och fortsätter nu familjens arbete på fälten. När han beskriver sitt val att återvända till Islay säger han att det handlar om livet på marken: att varje dag är annorlunda och att arbetet i sig ger mening.

Octomore Farm är därmed mer än en råvaruleverantör. Den är en del av berättelsen om Islays jordbruk, om lokala samarbeten och om hur whiskyproduktion kan bidra till att små gårdar överlever. Detta gör 16.3 till mer än ett destillat från en specifik åker – det blir ett dokument över hur en plats och en familj fortsätter att forma Islays identitet.

Tre perspektiv, en sammanhållen idé

Series 16 fungerar bäst som helhet. 16.1 visar grunden. 16.2 visar variationen. 16.3 visar ursprunget. Tillsammans blir de tre en påminnelse om att Octomore inte handlar om ppm-siffror i sig, utan om hur rök, råvara och plats kan mötas i en form som fortfarande utvecklas – och som aldrig tappar sin nyfikenhet.

av Redaktionen - Allt om whisky 19 november