Longrow Peated: “O la la, ungrök när den är som bäst…”
Äntligen en pangrökar-Longrow! Springbank-destillatet är nämligen inte det lättaste att tas med. I alla fall om man som rökwhiskydrickare kräver oförblommerad torvrök med jod-gung.
Alltså som en riktig Islay-whisky smakar. Som ju ändå (tyvärr) ställer näraliggande Campbeltown-spriten i bedräglig skugga. Många är de tillfällen då jag besviket ställt tillbaka ett Longrow-glas utan särskild action.
Från början var whiskyn 10 år. 2005 års version hade knappt någon lukt, en maltdrogad mun där fenolerna saknades och en ren, tom finish.
2009 undrade jag frustrerat var de 60 ppm fenoler man stoppat ner i faten i slutet av 1990-talet tagit vägen. Nu var åtminstone spriten rikare med goda frukttoner, men alltså inte mycket till rök.
I takt med att lagret tömdes blev den åldersbestämda standardutgåvan NAS:are och döptes rätt och slätt till Peated. 2014 års ungrökare väckte hopp om kraftigare rökuttryck (vilket kortare tid i fat borde resultera i).
Icke så, whiskyn var fortfarande en besvikelse. Loja godistoner i munnen som rättad av kryddvisp mot slutet och en opassande, märklig granbarrsrök långt in i refrängen.
Mer fenoler hittar man i 2019 års version, en run-of-the-mill-dram med grumlig rökkaraktär. Men 2022 hände något. Whiskyn fick en lukt av torvrök och enrisrökt skinka. Smak av komocka och äppelsaft med liquid smoke och torvrök sent.
"Så här outgoing brukar inte Longrow vara," konstaterade jag nöjt. Och det är just där Campbeltown-rökaren befinner sig idag. Det händer grejor, och det smakar rök. Hur svårt kan det vara, undrar man efter alla dessa år…
2023 sitter allt där det ska i rätt proportioner, även röken tar sig ut ohindrad av ekfaten. Medelstor, enkelt uppbyggd arom. Whiskyn ångar av tropiska frukter, överallt tobaksrök/torvrök. Det luktar fruktkola med inslag av gödsel, på djupet en sötaktig blomkålston.
Mild sockervaddstart åt aldehydhållet där torvröken strax vecklar ut sig ovanpå skumgodis, sent jod/sälta och piprök.
Lång lowkey avslutning. Sötaktig röksyrup tar på lite gödsel, fruktkaramell gör det gott, jod-tungt djup. Helt enkelt ungrök när den är som bäst.
Vatten tunnar ut. Aromen blir flyktigt ren och godislätt med lite torvrök, faktiskt rätt läckert. Smaken blir sötare, torvröken förskjuts, örtig bröstkaramell spökar, eftersmaken är jodartat lättare.
Låt bli vattenkannan. Vattnet tar bort röken och gör whiskyn mer typiskt Longrow-örtig. Vid 46% serverar den här tappningen öppen utgående rök åt Islay-hållet, fortsätt så!
Longrow Peated 46% Görs av Springbank i Campbeltown på skotska västkusten. Golvmältat maltkorn röks i ugnen på destilleriet i 48 timmar till 50-55 ppm. Dubbeldestilleras och lagras på en mix av bourbon- och sherryfat. 2962 flaskor finns på hyllan i 70-talet butiker från 19 augusti. SB-nr 92113, 652 kr
av Henrik Aflodal 2 februari