Historien om Springbanks sötstinna rökwhisky Longrow

Longrow Peated 46% 42025, 679 kr

Longrow är idag känd som Campbeltowns rökwhisky. Detta alternativa whiskykok från Springbank Distillery tar namn efter John Ross destilleribygge 1824.

Det var här intill William Reid slog upp sitt Springbank några år därpå, som 1837 togs över av bröderna John och William Mitchell.

1971 köpte J&A Mitchell & Co granntomten. En av de gamla Longrow-byggnaderna gjordes om till lagerhus, en annan fick bli buteljeringshall.

Mer intressant är att man två år senare provade att koka en rökbatch på malt som röktes med torv från Tomintoul-mossen på Speyside. Ordentligt torvrökt dessutom, med 60 ppm fenoler i kornet.

Rökkoket döptes självfallet till Longrow, kommenterar Springbanks David Allan:

– Longrow var resultatet av ett experiment utfört av destilleriet ägare och styrelseordförande Hedley Wright som ville bevisa att Islay-rökig whisky lika gärna kunde produceras på fastlandet.

Den första rökutgåvan kom på 1980-talet, märkt med årtalet 1973. Sedan dess har Longrow Peated givits ut regelbundet i olika format.

När maltgolvet på Springbank återställdes 1992 av John McDougall, som på 1970-talet basade över Laphroaig på Islay, blev destilleriet komplett igen, och självförsörjande i alla steg.

För Longrow matas ungen med Highland-torv. I två dygn skottas torvklumpar in och får pyra och når 50-55 ppm. Sedan avslutas proceduren med 55 timmar varmluft för att torka maltkornet.

Leveranser på 28 ton åt gången tas emot 1-2 gånger per år. I ungen används en mix av torr och våt torv, förklarar David Allan:

– Vi börjar med torr torv, som brinner bättre för att komma upp i värme. Den våta som kallas "dross" ger ifrån sig mer rök.

Dross-varianten hämtas från Bogbain Firm utanför Inverness. Den torra sourcas nordost om Aberdeen, från St Fergus Moss mellan Fraserburg och Peterhead, .

Man kan fråga sig varför inte lokal torv används? Ännu på 1960-talet, då maltgolvet var igång grävdes lokal torv fram bortom militärflygplatsen på våren och lades på tork över sommaren, berättar David Allan:

– Problemet är att torvtäkterna i stadens närhet är uttömda efter haussen i början av 1900-talet. Det som finns kvar är de undre mer jordliknande skikten som inte ger rätt kvalitet åt röken.

Destilleringen av Longrow är straightforward, två gånger i panna. Första körningen sker i den direkteldade wash-pannan, och den andra i spritpannan som är ansluten till en 'worm tub'-kondensor. Denna kombination ger en tung, oljig och robust rökig nysprit, som samlas upp vid en lägre styrka på 68% än vanliga Springbank-koket.

Longrow Peated heter dagens version som introducerades 2012 för att ersätta Longrow CV lanserad 2008. CV som uttyds Chairman's Vatting var en homage till Hedley Wright, som ju uppfann Springbanks rökvariant. Whiskyn är en blandning av åldrar men snittåldern är under 10 år.

Fans av Longrow vet att stilen inte har något med Islay att göra. Inte konstigt med tanke på att torven kommer från fastlandet och är mer vedbaserad än Islay busksedimenterade halvjordsform.

Å andra sidan liknar ju klimatet här på insidan av Mull of Kintyre det mer utsatta läget ett par mil västerut på Islay.

Pannorna sätter ändå karaktären. Springbank-folket premierar estrar i makningen. Sötman trycker tillbaka fenolerna, verkar det som.

Min personliga invändning genom åren är att Longrow inte riktigt blommar ut med sin torvrök. Men jag har nu vant mig och börjat förstå att destillatet vill något annat.

Det handlar istället om hur expressivt uttrycket är, hur mycket whiskyn vill. För Longrow har såklart sin egen oefterhärmliga stil. Så här smakar helt enkelt en Campbeltown-rökare som klivit ur garderoben och lämnat stadens dolt skitiga uttryck bakom sig.

Longrow i sina bästa stunder ska vara söt och delvis svälja de bolmande fenolerna. Med det sagt slår denna version rekord i sötma.

En tät sötlodande bouquet sitter stadigt i glaset. Fruktsoda översköljs av vingummin. Mitt i mjölkchoklad och crème brûlée. Runtom söt piprök med sulfurstänk i kanten. Helt enkelt übersmarrigt – en sådan överraskning.

I munnen varvas tobak och piprök med savaräng. Halvvägs torvröksvängd honungspastill. Mot slutet luftigt sandelträ och melonångor av vattenpipa.

Eftersmaken håller på länge och är mer rökstånkande. Sötma från melon och äppeldryck landar i vaniljkräm med cigarrslingor.

Ja vad säger man: Det doftar godisbutik och smakar dessertrök. Självklart stånkar det vaniljkaramelliga efterspelet av rök.

Det intressanta är att whiskyn plötsligt får Islay-referenser vattnad. Bouqueten blir mer Islay-expressiv och torvrökdoftande. En komplex väv av söta cigarrslingor toppat med torra torvrökspuffar och honung/vingummin i mitten, samt Pommac-glimtar perifert.

Smaken är lång och smarrigt sötrökig, härligt honungsmastig med Pommac och fruktsoda en bit in och en forcering av torvrök mot slutet där ekluftigt sandelträ bjuder upp till fajt. Efterdyningarna blir torrare och lite kärvare. Torvrök umgås med gräddkola, tanniner stöts mot sur piprök. Allt landar i honungsvaniljig cigarrökighet.

Det är fascinerande att se hur smaken förvandlas, fortfarande lika sötmastig men med tydligt pådrag av torvrök. Som Longrow-skeptiker gillar jag den överdrivna attityden. Mer av allt funkar, prova!

Longrow Peated 46% 42025, 679 kr

91,5p​ Doft 22½/23, Smak 23/23, Avslut 22½/22½, Balans 23/23 Gjord på kraftigt torvrökt malt med fenolhalt på 50-55 ppm. Destillerad dubbla gånger och buteljerad 2025 efter lagring på mestadels bourbonfat samt även sherryfat. 600 flaskor står på hyllan i ett femtontal Systembolagsbutiker från 24 oktober 2025 och kan beställas från webblagret.

av Henrik Aflodal - the Spirit news 24 oktober