Glencadam – En alltför okänd whiskypärla
Det finns en del skotska destillerier som får finna sig i att stå lite i skuggan av de stora elefanterna, som ofta hamnar i ett undangömt hörn i whiskyhyllorna och som få kommer att tänka på när de vill ta sig en dram. Flera av de här lite dolda destillerierna gör fantastisk whisky och det är svårt att förstå varför de inte står längre fram i samlarnas whiskyskåp. Ett av dessa destillerier är 200-åringen Glencadam.
En gång i tiden fanns det ett tiotal destillerier i det östra kustlandet mellan Aberdeen och Dundee. I det bördiga jordbrukslandskapet gav rågblonda sädesfält dignande skördar och på kullarna låg torven fet och fuktig av regn och källvatten som letade sig mot kusten. Det är inte konstigt att smugglarpannorna stod tätt och att de första destillatörerna sökte sig just hit. Traktens whisky blev dock aldrig särskilt berömd, konkurrensen var stor och ryktet om whiskyn från norr, och de smidigare handelsvägarna från hamnarna i söder och ute på öarna satte käppar i hjulen. De många östliga destillerierna försvann ett efter ett. När den stora nedläggningsvågen på 1980-talet sköljde in över Skottland släcktes Glenesk, Glenury Royal, North Port och Lochside, kvar fanns då bara, om än med ett nödrop, Fettercairn och Glencadam.
Det var den unge köpmannen George Cooper som grundade Glencadam, enligt vissa källor var han så ung som 15 år. Den driftige ynglingen såg möjligheterna med den nya lagen som antagits året innan. Den gjorde det möjligt att tillverka och sälja whisky lagligt mot att man betalade en liten summa i tillverkningsskatt. Lagen orsakade ett ramaskri bland hedervärda lönnbrännare som ansåg att stat och krona skulle ge blanka fan i att röva pengar från deras hederliga och många gånger nedärvda destilleriverksamhet.
Protesterna behövde på sina håll till och med kuvas med militär. Lagen skulle dock visa sig vara en betydande orsak till att den skotska whiskyn fick en stabil grund att stå på. En efter en föll lönnbrännarna till föga och rättade in sig i ledet. Att destillera lagligt innebar att man kunde skaffa större pannor, tjäna mer pengar och börja lägga grunden till det som i dag är den skotska whiskyindustrin. Fortfarande är ett 20-tal av destillerierna som grundades under dessa år i drift, några av dem, som Glenlivet och Macallan, tillhör de allra största och mest berömda. 200-årsjubileerna kommer att dugga tätt ett tag framöver.
Egentligen är de flesta destillerier som grundades dessa år betydligt äldre. I många fall hade man destillerat whisky i generationer, men runt 1825 gav man upp, sökte licens och fick ett officiellt startår på sitt destilleri.
Hur det kom sig att unge George Cooper grundade Glencadam vet vi inte. Han hade fått ärva en butik i Brechin och kanske lite pengar med den, säkerligen spelade familjens affärsnätverk också in. Med ett eget whiskydestilleri kunde han förse sig själv och andra med whisky att lagligen sälja i sin butik. Lagen som gjorde detta möjligt, The Excise Act, är en av de två allra viktigaste händelserna i den skotska whiskyhistorien. Den andra är The Spirit Act från 1860 som gav fritt fram för att blanda whisky från olika destillerier, vilket skapade blendwhiskyn som än i dag är motorn i världens whiskyindustri. Men så långt fram i tiden är vi inte ännu.
George Cooper kom inte att stanna länge vid sitt destilleri, redan efter två år överlät han det till byggmästaren David Scott, som kom att få en betydelsefull roll i destilleriets utveckling. Under hans era byggdes destilleriet upp och blev en betydande leverantör till de många whiskyblenders som fanns i städerna kring Brechin. Glencadam blev en blendfabrik och kom att förbli sådan under en lång följd av år.
Familjen Scott behöll kontrollen och var på olika sätt involverad i Glencadam även om det tidvis låg i malpåse och under andra tider arrenderades av blandningsfirmor och köpmän från trakten. När blendwhiskyn inledde sitt stora segertåg över världen såldes Glencadam till det Glasgowbaserade blandningsföretaget Gilmour Thomson & Co. Deras Royal Blend var en storsäljare och den lena och lätta maltwhiskyn från Glencadam bidrog på ett avgörande sätt till bolagets och andra blenders framgångar under dessa år. Under 1900-talet kom ägarskiftena att fortsätta.
1954 tog den kanadensiska imperiebyggaren Hiram Walker över destilleriet – samtidigt som de också förvärvade Strathisla. Hiram Walker hade gjort en enorm succé med sin Canadian Club som under förbudstiden smugglades i skytteltrafik över gränsfloden till USA. Framgångarna var så stora att han lät bygga en hel stad, Walkerville, runt sitt destilleri.
Hiram Walker var excentrisk, men också ett affärsgeni som tog stort socialt ansvar. Hans anställda hade exempelvis gratis sjukvård, mycket låga bostadskostnader och fick julskinkor och andra presenter till jul. Mellan 1930 och 1970 växte Hiram Walker till ett av de mäktigaste whiskybolagen i Skottland. Hiram Walker hade ett antal år tidigare förvärvat Ballantines.
Nu blev Glencadam en del av det världsberömda blendwhiskymärket, och kom så att förbli ända till den stora nedläggningsvågen drog fram på 1980-talet, då ett omfattande sparprogram och fusioner gjorde att Hiram Walker försvann från den skotska whiskyscenen. Den nya ägarkonstellationen Allied Domecq drev Glencadam fram till år 2000 då man beslutade att lägga ner verksamheten. Glencadams historia var därmed över, trodde man, och den en gång så betydelsefulla delregionen Eastern Highlands hade förlorat ännu ett destilleri.
Tre år senare köpte den storsatsande whiskybrokern Angus Dundee Distillers det nedlagda Glencadam, nästan samtidigt hade man också förvärvat Tomintoul. Under Angus Dundees vingar har singelmalten från Glencadam äntligen fått luft under vingarna. Den första utgåvan av en originalbuteljering kom redan två år efter övertagandet. Sedan dess har en lång rad åldersbestämda singelmalter lanserats och core rangen sträcker sig ända upp till en 30-åring.
Glencadam är antagligen det destilleri som gör Skottlands mest fruktiga whisky. Den har beskrivits som en flytande päronsplitt vilket är en ganska träffande smaknot. Stilen är mycket lätt och ren, avrundad och mjuk. Som whisky är den någon av en solitär bland skotska destillerier genom sin fruktvanilj och blommiga fruktskål.
Att whiskyn får en så utpräglad karaktär beror till stor utsträckning på de smått unika pannorna. Spritpannornas långa lynearms lutar 15 grader uppåt. En så brant lutning är mycket ovanlig i whiskyindustrin. Pannorna på Glencadam brukar beskrivas som Skottlands längsta uppförsbacke. Den långa vandringen till kylaren ger en mycket hög reflux och medför att endast de renaste och lättaste ångorna orkar ta sig hela vägen fram till krönet på backen.
Men det mottagande maltwhiskyn fått har gjort att man nu lägger mer och mer energi på att marknadsföra Glencadam som singelmalt.
Historiskt sett har Glencadam alltid varit en leverantör till blendmärken som Ballantines, Stewart's och andra storsäljare. I dag spelar destilleriet en viktig roll för Angus Dundees egna blendwhiskysorter. Men det mottagande maltwhiskyn fått har gjort att man nu lägger mer och mer energi på att marknadsföra Glencadam som singelmalt. Under sommaren 2025 planerar man att öppna ett nytt besökscenter med butik, utställningar, provningsrum, whisky-lounge, café och konferensrum och man satsar mer och mer på att synas på taxfreemarknaden och på utvalda exportmarknader, däribland Sverige.
Glencadam finns för närvarande representerat på Systembolaget med två originalbuteljeringar en Sherrylagrad limiterad 15-åring: nr 41631 : 1299 kr, och en 13-åring ur core rangen: nr 52185 : 799 kr. Av och till finns Glencadam också hos oberoende buteljerare. Det gäller att hålla utkik. Glencadam är bra grejer, päronsplitt är gott!
av Hasse Nilsson - Allt om whisky 19 juli