Destilleriet som vägrade dö – Isle of Juras whiskyhistoria
På den avlägsna ön Jura, granne med whiskyberömda Islay, utspelar sig en annorlunda saga. Här lever knappt 200 invånare bland tusentals rödrävande hjortar, och öns enda destilleri har blivit dess hjärta. Isle of Juras whiskytillverkning sträcker sig från tidigt 1800-tal, genom mörka år av tystnad, till en imponerande återuppståndelse i modern tid. Det är en berättelse om tradition och överlevnad – om hur ett litet ödestilleri kunde resa sig ur ruinerna och hitta en ny identitet, där en sherryfatslagrad Jura-whisky nu pekar ut vägen framåt.
Jura är en karg, grön skotsk ö i Inre Hebriderna som trots sin skönhet länge präglats av isolering. Redan öns namn härstammar från fornnordiskans Diùra – "hjortön" – då hjortarna här flerfaldigt överstiger människorna i antal. Under 1700-talets slut sjöd Jura av hemlig destillering i grottor och gömmor, men 1781 tog det slut när myndigheterna förbjöd hembränning. Det skulle dröja tre decennier av tystnad innan den lokale godsägaren Archibald Campbell år 1810 grundade öns första lagliga whiskydestilleri vid byn Craighouse. Destilleriet kallades inledningsvis Small Isles Distillery – uppkallat efter de små öarna utanför Juras kust – och sades vara byggt på samma plats där whisky kokats i århundraden. Under 1800-talets gång kom Jura-whiskyn att få ett rykte om sig att vara rejält rökig, präglad av den torv som fanns i överflöd på ön. Den lilla anläggningen bytte ägare flera gånger och genomlevde sin beskärda del av konflikter.
Till slut kulminerade problemen år 1901 i en bitter tvist mellan dåvarande ägaren av destilleriets byggnader (Colin Campbell) och ägaren av utrustningen (James Ferguson). Tvisten ledde till att produktionen lades ned – enligt många för gott. Som en sista åtgärd lät Campbell plocka bort destilleriets tak, vilket satte punkt för all verksamhet på Jura och lämnade de en gång livliga lagerhusen åt väder och vind.
Under större delen av första halvan av 1900-talet var Jura en whiskyö utan whisky. Öns befolkning krympte i takt med att jobb och unga försvann – vid 1950-talets slut återstod bara omkring 150 invånare. Men Jura-destilleriets historia skulle få ett oväntat andra kapitel. I början av 1960-talet bestämde sig Juras markägare, Robin Fletcher och Tony Riley-Smith, för att återuppbygga destilleriet – inte av nostalgi, utan för att ge nytt liv åt det kämpande lokalsamhället. Med hjälp av investerare och expertis från fastlandet (bland annat master blendern Charles Mackinlay och destilleridesignern William Delmé-Evans) reste sig ruinen vid Craighouse ur askan. År 1963 började det åter droppa råsprit från pannorna på Jura, vilket markerade en ny era. Mycket hade dock förändrats sedan förra seklet. Istället för små, gammaldags pannor och kraftigt torvrökig sprit valde man nu en annan väg: de nya kopparpannorna som installerades var ovanligt höga och slanka – bland de högsta i Skottland – vilket skapade en lättare, elegantare sprit. Ambitionen var att passa in i tidens smak och bli en eftertraktad komponent i blended whisky, snarare än att efterlikna de fenolstinna Islay-grannarna. Jura föddes på nytt med en mjukare höglandsstil i åtanke, ett medvetet avsteg från öns tidigare rökiga profil.
Den första officiella singelmalt-buteljeringen
Under de följande årtiondena växte destilleriet successivt och blev åter en stolthet för Jura. Den första officiella singelmalt-buteljeringen kom 1974, men länge var huvuddelen av produktionen ämnad för blended whiskys. Ägarbolaget (idag Whyte & Mackay) investerade med tiden i både kapacitet och kvalitet, även om Jura under en period kämpade med ojämnt rykte bland whiskykännare. I slutet av 1990-talet inleddes ett omfattande förbättringsarbete under ledning av destilleriets legendariske master blender. Man bytte ut gamla fat, höjde kvalitén på lagringen och började experimentera med nya buteljeringar för att ge Jura-whiskyn en tydligare karaktär. Resultatet lät inte vänta på sig: under 2000-talets första decennium ökade försäljningen markant och fler whiskydrickare fick upp ögonen för det lilla destilleriet på hjortön. Besökare strömmade också till det nyöppnade besökscentret i Craighouse, lockade av Juras säregna historia och den natursköna resan dit över havet.
En lite splittrad identitet
Trots framgångarna brottades Jura länge med en lite splittrad identitet. Sortimentet hade breddats åt olika håll – från helt orökta, honungsmjuka tappningar till flaskor som "Superstition" och "Prophecy" med tydlig torvrök. Vad var egentligen Jura-whiskyns själ? År 2018 togs ett drastiskt grepp för att besvara den frågan. Destilleriet lanserade då sin största omdaning någonsin: hela kärnserien byttes ut och ersattes av nya utgåvor med en gemensam röd tråd. Man hade enats om en signaturstil som förenar det bästa av två världar – en mild, fruktig karaktär med ett inslag av rök. För att uppnå detta börjades en liten del (kring 5–10%) torvrökt malt blandas in i destillatet, så att en subtil rökighet skulle genomsyra hela sortimentet. Samtidigt valde Jura att låta fler whiskys mogna på sherryfat eller få sherryfinish, för att ge en rikare sötma och komplexitet till den i grunden mjuka spriten från de höga pannorna. Den nya core range, med allt från den bourbonmilda Jura Journey till eleganta 10- och 12-åriga utgåvor slutlagrade på Oloroso sherryfat, samt specialare som Seven Wood och en 18-åring på rödvinsfat, markerade en ny självsäker riktning. Flaskornas design uppdaterades stilfullt och budskapet var tydligt: Jura hade hittat hem till en egen husstil – "Island meets Highland" – där öns tradition av rök möter moderna toner av frukt och ek.
För Jura innebar denna nystart en nytändning även på marknader utanför Storbritannien. Destilleriet, som en gång räddades för att tjäna sitt lilla samhälle, siktade nu utåt utan att tappa sina rötter. Ett talande exempel på Juras framåtblickande filosofi kom sommaren 2023, då man lanserade en 12-årig Jura Sherry Cask exklusivt för Sverige. Att just svenska whiskyvänner fick en egen buteljering visar hur Jura numera vågar tänja på gränserna och lyssna på olika whiskykulturer. Denna begränsade utgåva – först lagrad på bourbonfat och sedan slutlagrad på handplockade Oloroso-sherryfat – kombinerade destilleriets klassiska mjuka maltprofil med en djupare, fruktig dimension från sherryfaten. Resultatet blev en whisky som symboliserar hur tradition och innovation kan gå hand i hand på Jura. Mottagandet lät inte vänta på sig: flaskorna sålde snabbt slut på Systembolaget, och hyllningarna visade att Jura hade träffat rätt med sin balans av arv och nytänkande.
Ett levande bevis på uthållighet och förnyelse
Idag står Isle of Jura Distillery som ett levande bevis på uthållighet och förnyelse. Från 1810-talets pionjäranda, genom 1900-talets mörker, till 2000-talets moderna whiskyvåg har destilleriet gång på gång återuppfunnit sig självt. Varje droppe Jura-whisky bär med sig en fläkt av öns själ – från saltstänkta vindar och avlägsna torveldofter till den gemenskap som håller byn vid destilleriet vid liv. Med sin nya husstil och satsningar som sherryfatslagringen har Jura inte bara förvaltat sitt historiska arv; man har format en egen väg framåt. I den stillhet som vilar över hjortön hörs numera ett självklart eko av kopparpannor och lagerhus – en försäkran om att Jura och dess whisky lever vidare, starkare än någonsin, med blicken mot framtiden.
Jura Sherry Cask 12 Years Old
Alkoholhalt: 43,5 %
Nr: 75701
Volym: 70 cl
Pris: 449 kr
Doft: Toner av rostade hasselnötter, torkade dadlar och mörk sirap öppnar aromprofilen. Ett lätt inslag av ekkrydda och apelsinskal ger doften en fin balans, medan en mjuk touch av mörk choklad och karamelliserat socker avrundar helheten.
Smak: Fyllig och fruktig med tydlig sherrykaraktär. Smaken domineras av russin, fikon och sötmandel, följt av krämig kola och vanilj från bourbonfaten. Under ytan finns en subtil kryddighet med toner av kanel och muskot.
Eftersmak: Medellång till lång med ett mjukt avslut av mörk frukt, rostad ek och en lätt pepprighet. En viskande sötma dröjer kvar tillsammans med en antydan till lakritsrot.
av Henric Madsen - Allt om whisky 6 augusti