Amrut – från Bangalore till Europas whiskyscen

Amrut har på sju decennier förvandlat Indiens klimat till en styrka. Här möts historia, envishet och tropisk hetta i en berättelse om hur indisk whisky fann sin röst och lärde världen att tänka om.

När Pramod Kashyap berättar om Amrut gör han det med den där blandningen av stolthet och stillsam självklarhet som bara kommer med lång erfarenhet. Han har arbetat i företaget i femton år, varav de senaste tio som ansvarig för försäljning och marknad i Europa. Sedan en tid tillbaka bor han i Nederländerna, inte för att lämna Indien, utan för att komma närmare den publik som i dag utgör destilleriets andra hemmaplan.

– Jag brukade resa mellan Bangalore och Europa nästan varje månad, säger han, och fortsätter: Men för att kunna bygga varumärket på riktigt behövde jag vara här, i samtalen, på mässorna, bland människorna. Europa är där vår berättelse växer vidare.

Från laboratoriet till destilleri
Historien om Amrut börjar 1948, året efter Indiens självständighet, när J.N. Radhakrishna Rao Jagdale grundar ett litet familjeföretag i Bangalore. De första produkterna var inte whisky, utan medicinska tinkturer och rom. Namnet betyder 'nektar' på sanskrit, och ordet fick snart en vidare betydelse. När Amrut grundades var Indien fortfarande i uppbyggnadsfas efter självständigheten. Den första spriten tillverkades av melass, så kallad Indian Made Foreign Liquor, som såldes till den lokala marknaden och levererades till försvarsdepartementets butiker.

– Vi började med rom och brandy, berättar Pramod. Det var vad marknaden ville ha. På femtiotalet fanns ingen tradition av maltwhisky i Indien. Men vi lärde oss tidigt att jäsa och destillera lokala råvaror, och det blev grunden till allt vi gör i dag.

Vägen mot malt                                                                                                                               I början av 1980-talet beslutade Neelakanta Jagdale, son till grundaren, att Amrut skulle gå sin egen väg och börja tillverka whisky av mältat korn i stället för melass. Kornet kom från norra Indien, Punjab och Rajasthan, där kornet innehåller mer protein än de tvåradiga skotska sorterna. För första gången transporterades tusentals ton malt över 2 500 kilometer söderut till Bangalore.

Under 1980-talet började Amrut producera maltwhisky, men uteslutande som komponent i blended spirit. Den dracks på officersmässar och i indiska hem, inte på internationella provningar. Allt förändrades när Rakshit Jagdale, son till dåvarande vd Neelakanta Jagdale, tog med sig prover till Storbritannien under sina studier. När de provades blint trodde alla att whiskyn var skotsk.

– Folk blev helt tysta när de fick veta att den kom från Indien, säger Pramod. Det var då vi insåg att vi hade något unikt.

Från Glasgow med självförtroende
Det nuvarande destilleriet i Kambipura norr om Bangalore invigdes 1987 och sysselsätter fortfarande hundratals personer. Många moment sker för hand: buteljering, märkning, förslutning. Amrut har bevarat en hantverksmässig struktur trots modern teknik. Jäsningen sker i sex slutna jäskar om cirka 10 000 liter och destillationen i klassiska kopparpannor, först i en wash still på 6 500 liter och sedan i en större spirit still på 8 000 liter.

Lanseringen skedde inte hemma i Indien, utan i Glasgow i augusti 2004. Det var en medveten utmaning, att vinna respekt på whiskyns egen mark.

– Vi visste att om vi kunde stå upp i Skottland, då kunde vi stå upp överallt, säger Pramod. Men de första månaderna var tuffa. Vi var nära att lägga ner projektet.
Han berättar om ett möte i London där företagsledningen stod inför beslutet att avbryta satsningen:
– Vår ordförande stod under statyn av Mahatma Gandhi och sa: 'Om Gandhi kunde kämpa för Indiens frihet, kan vi kämpa för indisk whisky.' Det blev vår vändpunkt.

Tropisk mognad och änglarnas hunger
Två år senare började försäljningen ta fart.
– Vi fick telefonsamtal från importörer över hela världen, minns Pramod. Plötsligt ville alla veta hur en whisky från Bangalore kunde smaka som en tjugoårig Speyside.
Whisky Advocate skrev att Amrut 'tvingade omvärlden att tänka om kring indisk whisky' och Decanter konstaterade att den tropiska lagringen gav 'snabb men jämn mognad med oväntad komplexitet'.

Amrut ligger tusen meter över havet, i ett torrt och hett klimat där whiskyn mognar snabbare än i Skottland men också förlorar mer till änglarna.

– Vi tappar tolv procent per år, säger Pramod. Faten andas intensivt, alkoholen stiger i styrka och träet arbetar dygnet runt.

Faten består främst av tidigare bourbonfat, men Amrut har också ett eget tunnbinderi där ny amerikansk ek rostas på plats. För specialutgåvor används även sherry- och portvinsfat. I Bangalore lagras whiskyn i flervåningshus med plåttak, och temperaturväxlingarna mellan dag och natt kan vara extrema. Enligt destilleriet motsvarar ett års lagring här ungefär tre år i Skottland.

Tre ansikten av Amrut                                                                                                      Produktionen har vuxit kraftigt. Från att ha destillerat drygt 360 000 liter fram till 2017 ligger kapaciteten i dag runt 1,2 miljoner liter. Totalt produceras omkring sju miljoner liter sprit årligen, men bara en bråkdel blir single malt.

– Vi arbetar fortfarande småskaligt i jämförelse med Skottland, men varje droppe övervakas. Innovation är vår ryggrad.

Han lyfter fram tre buteljeringar som visar hur Amrut arbetar med identitet: Bagheera, Peated och Fusion.

– Bagheera är kanske den mest eleganta vi gör. Den är uppkallad efter pantern i Djungelboken och speglar hur vi ser på Indien, styrka, skönhet och smidighet i samma uttryck. Den är lagrad på bourbonfat och lite sherry, med en balans mellan söt tropisk frukt och ekens krydda.

Om Peated talar han med ett skratt.
– Vi köper vårt torvmältade korn från Skottland, men resten är helt indiskt. Rökigheten blir annorlunda här; torven möter värmen och ger toner av bränt socker och torkad mango snarare än jod och tång. Den visar att rök inte behöver vara kall för att vara kraftfull.

Och så Fusion, whiskyn som satte Amrut på kartan.
– Det är vår signatur. Namnet kommer av att vi blandar orökt indisk malt med rökt skotsk malt. De lagras separat i bourbonfat och förenas sedan. Resultatet är en whisky som bär två klimat, två traditioner, men ett gemensamt hjärta.

Mellan hantverk och världsscen                                                                                                    Amrut är fortfarande ett familjeföretag, men verksamheten är global. Pramod reser ständigt, från Stockholm till Paris, från Berlin till Rom, och ser sig lika mycket som berättare som försäljare.

– Mitt jobb är inte att övertala någon att köpa whisky. Det är att få människor att förstå den. När de förstår, då kommer intresset av sig självt.
Han beskriver hur mötet med den europeiska whiskykulturen har format även honom.

– Vi lärde oss snabbt att smak inte handlar om nationer. En whiskyälskare i Sverige är inte så olik en i Bangalore. Det handlar om nyfikenhet, om respekt för hantverket.
Det märks att han bär på en genuin fascination för sitt ämne. När han berättar om lagerhusens doft, eller hur destillat-ångorna möter luften i Bangalore, glider samtalet nästan in i poesi.

– Whisky är levande, säger han. Vi försöker bara lyssna på vad den vill säga.

I dag exporteras Amrut till över trettio länder och har blivit en referenspunkt för modern indisk whisky. För Pramod är det fortfarande samma tanke som bär: att visa att indisk whisky kan vara både genuin och världsledande. Han stannar upp innan han lägger till:
– Det tog lång tid för världen att tro på indisk whisky. Nu handlar det inte längre om att övertyga, utan om att fortsätta visa att den hör hemma här.

av Henric Madsen - Allt om whisky 22 december. Foto: Amrut Distillery